onsdag 30 december 2015

To hide the truth

Alltså, det här med selfies... Det är inte utan att jag redan totaltröttnat på mig själv efter att ha utlovat dessa selfiesar på bloggen istället för bilder på mina nära och kära. Det känns som jag måste revidera det beslutet. Om jag är trött, hur trötta är inte ni då! Sorry för det kära vänner! Jag lovar bot och bättring, men jag lovar inte ett totalstopp. Ibland kan det ju finnas en god anledning till dem, men jag ska bli betydligt mer restriktiv! Jag förmodar att även ni hellre har ett "bildtomt" inlägg då och då istället för att bombarderas av mitt face!

Idag kommer det dock ett par selfiesar. Måste nämligen visa skillnaden på FotoRus-appens beauty-filter. Nämnde det ju helt kort i ett tidigare inlägg, när jag var lite frustrerad över att inte förstå hur jag skulle hitta jul-stickers. Så här ser jag ut när jag tar kort med ett beauty-filter:


Ser ni vad slät och fin min hud ser ut? ;)


Och här är samma foto utan filter. Inte konstigt att man ständigt förvånas över att många kändisar ser så fantastiskt vackra och rynkfria ut på Insta! Kan ju iofs bero på andra saker också (och faktiskt visa verkligheten). Så nu vet jag hemlisen och det är inte utan att jag känner mig manad till att använda funktionen när jag har en dålig dag! Och då vet ni, ser jag för slät och fin ut så är det på grund av ett fake-filter, och det är naturligtvis fritt fram att klaga på min oäkthet! Jag kan ta det! Vissa dagar känns det bara mer motiverat att dölja den bistra (läs; rynkiga) sanningen än andra!

Over and out
Pusspuss

måndag 28 december 2015

A true lovestory never ends

Jag har alltid älskat böcker, så länge jag kan minnas! Både mina föräldrar och morföräldrar introducerade både mig och min syster i böckernas fantastiska värld tidigt. Så vi kan säga att det går i arv, i rakt nedåtstigande led, för även lillflisan är nu väl introducerad och fast i bokträsket! Hon har en mer än välfylld bokhylla på sitt rum och vi är stamgäster på biblioteket både inne i stan och här i byn! Älskar doften av böcker, nya som gamla!


På biblioteket känner jag mig hemma, och om jag hade möjlighet (platsbrist) skulle jag ha ett eget bibliotek hemma! Mina fyra bokhyllor (fem med lillflisans) med böcker står sig inte långt i jämförelse. Men jag drömmer vidare. En vacker dag kanske, så har jag mitt eget bibliotek hemma! Kärleken till böcker, vare sig det gäller mitt eget skrivande eller faktiskt utgivna böcker, är som en true love story! A love story that never ends! <3 br="">

Lillflisan och jag hade satt en lånegräns på tre (3!!!) böcker inför dagens biblioteksbesök. Det höll ju så klart inte. Vem är jag att säga nej till böcker? Det går ju bara inte! Vi kom hem med åtta böcker istället, så nu kastar vi oss in i nya spännande äventyr!

Over and out
Pusspuss

söndag 27 december 2015

Snöfall och tystnad

Jag tycker inte om vintern, det vet ni vid det här laget. Särskilt inte när julen har passerat, de enda dagarna då faktiskt till och med jag vill ha snö. Idag är det den 27 december och snön faller mjukt där ute och klär marken i ett fluffigt, vitt täcke. Måste jag vara övertydlig kring mina tankar om det! Well past Christmas Eve, just sayin'!! Så återigen konstaterar jag en språkförbistring mellan mig och vädergudarna. Trots att det bara är årets andra (om man räknar efter sommaren) snöfall här i stan så kommer det olämpligt i min bok. Julen har ju passerat! Nu är det dags för vår och sommar! Värme! Ljus! Ljumma dofter av blommor i kvällningen! Fågelkvitter! Men, jag ska inte klaga! Det är vackert, absolut, och det dämpar alla ljud på ett smeksamt sätt. Det uppskattar jag! Dessutom ska den ju smälta bort igen om två dagar enligt meteorologerna. ;)


Medan snön faller där ute och lillflisan sover sött inne på sitt rum så försöker jag mig på lite kvalitetstid med missarna. Det går väl...sådär! Charlie ville inte vara med på en groupie...alls!


Och Morris (eller Morran för de som känner henne), ja, även om hon skulle ha velat vara med på bild (vilket hon så klart inte vill) så är hon svår att fota. Helsvart som hon är. Därav, delvis, den dåliga bildkvalitén. Ögonen måste med på henne, annars vet man inte vad man ser! Det blir mer som en svart fläck märkligt placerad i bilden! ;)

Imorgon ska jag träffa Jonas, min gamla chef, mentor och förebild. Ser så fram emot att ses, det var på tok för länge sedan! Men nu ska jag mysa ner mig djupare under filten och titta på en film medan stearinljusen skapar dansande skuggor i rummet! Myyyys!

Over and out
Pusspuss

lördag 26 december 2015

Med ett täcke av sorg




Det har inte bara varit en glädjens högtid för oss i jul. Min tvillingsyster och jag har en gemensam bästa vän, C, som vi har känt sedan vi var sju år gamla. Oceaner av tid, fantastiska minnen och äventyr har vävt samman vår tid och ligger till grund för vår djupa och starka vänskap. Vi älskar henne som en syster! Det är därför med stor sorg som vi har följt C:s smärtsamma och långa kamp med att stötta sin äldre syster i hennes fight mot cancer i flera år. På julafton orkade hennes syster inte längre och somnade in. Alldeles för ung, och med så mycket kvar att berika andras och sitt eget liv med! Även om vi inte var nära vänner med C:s syster, så fylls vi också av saknaden, men kanske mest av sorgen över den smärta som familjen nu måste ta sig igenom. Det gör ont att vår "extrasyster" måste kämpa sig igenom detta, ingen förtjänar det! Och vi tar krafttag för att finnas där och stötta C i denna svåra stund! Med all vår kärlek och allt vårt stöd!

Jag vill uppmana alla läsare att skänka en slant till cancerfonden så att vi alla är med och kämpar mot denna fruktansvärda sjukdom som bär med sig så mycket sorg och smärta! Jag skänker pengar månadsvis (det kan du också göra: Cancerfonden ), men valde också att skänka pengarna för julklappen från min arbetsplats. Det känns skönt att kunna bidra till att allt fler ska bli botade och slippa ifrån sitt lidande!

Min mamma sände över några vackra ord, inlindade i kärlek, till vår C. Och även om de kanske är svåra att ta till sig mitt i denna akuta sorg, så är jag säker på att de kommer att betyda mycket för henne så småningom:

"Genom saknadens mörker, kommer minnenas ljus."

Vi älskar dig, C, och finns alltid här för dig och din familj! <3 br="">
Over and out
Pusspuss

En guldglittrande julafton

Kära vänner,
Nu sitter jag här, djupt nedsjunken i soffan under en filt efter en kall förmiddag på lekplatsen med lillflisan och maken. Vet inte om jag någonsin kommer att tina upp igen?! Jag och vinterkyla går inte ihop, så är det bara! ;)


Vi har haft en fantastisk jul med våra nära och kära på plats här hemma i byn. Älskar när huset är fullt med folk, och när jag får piffa och göra fint för fest. Vi körde guldtema på dukningen och jag hade gått all in på H&M Home för att hitta gulglimrande detaljer.


Som dessa två minigranar, som faktiskt är en ljusstake om du lyfter på toppen. Och så de främre ljusstakarna så klart. De bakre köpte jag för några år sedan på Lagerhaus.


Lampan är ett äldre fynd, men ljuslyktan, ekollonet (en skål med lock), bladskålen och flasköppnaren är alla fyra från HM Home.

Ja, och två sista minuten inköp kompletterade guldglittret dan före dopparedagen. Åhlens hade nämligen halva priset på alla sina julsaker och jag och lillflisan kunde inte låta bli denna lilla (stora) goding!


Fin va! <3 br="">

Och även granen var ett Åhlensfynd! Ljusstakarna från HM Home. Och så här såg bordet ut innan vi satte oss till bords.


Löparen är också från HM Home, liksom vasen.


Precis jämte ljuslyktan ligger några glaskulor med guldglitter i och guldfjädrar i glas, även dessa från HM Home. Och ja, det blev lite halvdassiga bilder, men jag hade inte fokus på dokumentation denna kväll, så jag är glad att det blev några bilder alls.


Missade ju att köpa guldservetter men lillflisan valde några med rosetter på istället.


Granen har vi klätt i vitt och silver, precis som de sista åren. Den drunknade för övrigt nästan av alla paket, till barnens och katternas stora lycka. Trots att det är en stor kungsgran!

Nu har våra underbara gäster rest hem och vi börjar så sakteliga lämna julen bakom oss. Vi har fortfarande en lång ledighet framför oss och ska njuta av kvalitetstid tillsammans, hela lilla familjen (även om maken inte är lika mycket ledig som mig och lillflisan, utan klämmer in några jobbpass.)!

God fortsättning!

Over and out
Pusspuss

tisdag 22 december 2015

Christmas holiday

Idag jobbar jag (förhoppningsvis) den sista arbetsdagen för det här året! Det var allt lite slitsamt eftersom ryggen fortfarande värker, men känslan av två hägrande veckor av ledighet fick arbetstimmarna att rusa iväg!


Och hur glad i hela kroppen blir man inte när man tänker på långa sovmorgnar (I wish), ledig gemensam tid med alla i lilla familjen (might just happen if we're lucky), god mat (förmodligen för mycket) och mys med familj och vänner! Überlycklig!!!


Och när man sitter hemma och jobbar så går ju tiden märkligt nog ännu fortare än normalt, och vipps så är den slut! Arbetsdagen. :)

Nu ska jag och lillflisan planera in morgondagen i detalj. Minut för minut rent av. Imorgon kommer nämligen hennes farmor och farfar, och det ska städas, handlas, hämtas paket, slå in julklappar, förbereda julmat, laga mat, tvättas, bakas (glutenfritt) och förhoppningsvis också tillverkas lite julgodis! Så vi har att göra! :D

Ska försöka hålla upp min positiva trend i både antal och frekvens av blogginläggen under julledigheten, men jag lovar inget. ;)

Over and out
Pusspuss

måndag 21 december 2015

Change of plan

Apropå det här att bli gammal och, i ärlighetens namn, att träna för lite. Började dagen precis som planerat. Lillflisan och jag gick upp, åt frukost, gjorde oss i ordning och åkte till förskolan. So far so good. Men så någonstans mitt i den där lämningen så lyckas jag med bedriften att sträcka ryggen. Jag vet, det är helt otroligt fånigt. Är jag verkligen så skör? Ja, det verkar inte bättre!

Envis som jag är tog jag mig i varje fall till jobbet. Det var lättare sagt än gjort. I varje grop i vägen högg det till i ryggen, i häradet av mitt högra skulderblad, och varje gång jag skulle kontrollera framkomlighet/hinder åt både vänster och höger (värst) så flämtade jag till och svor åt smärtan. Efter lite pepp och tröst från mina medarbetare som var på plats när jag kom, så gick jag och satte mig en kvart i vår massagestol. Det blev marginellt bättre, så jag såg mig besegrad och ställde in och flyttade på dagens möten för avfärd hemåt!


Så nu ligger jag här. Djupt nedsjunken i ett hett (svettigt hett) bad och försöker värma och mjuka upp muskeln så värken kan ge med sig. Det är kanske att vara för optimistisk, men uti fall att så har jag laddat med värktabletter, riskudde och voltaren gel. I eftermiddag måste jag få till två möten som inte gick att skjuta på. Det är bara att bita ihop i värsta fall!


Jag gillar verkligen inte ändrade planer på det här viset. Det stör både mitt inre lugn och min redan tighta tidplan så här inför den stundande långledigheten! Så lite lätt frustrerad ska jag nu rekreera mig så gott jag kan.

Over and out
Pusspuss

lördag 19 december 2015

Let there be dreams

Det är dags att krypa ner under täcket. Resten av familjen sover redan sedan länge, men nattsuddaren är vaken minsann. Moi. Vilket jag lär ångra imorgon när sovmorgonen jag hoppas på går om intet. Sovmorgon förresten. Vad är det för något? Jag minns det knappt! Lillflisan är inte så mycket för det där med sovmorgnar, och därmed inte heller jag. ;)


Jag lägger mig med förhoppningen om att få möta nya spännande karaktärer, mänskliga eller ej, och nya världar eller platser i drömmarnas land. Ett episkt äventyr, det är vad jag vill drömma om inatt. Vi får väl se imorgon om jag fick min vilja igenom eller ej!

Over and out
Pusspuss

Rewarding my self

Idag belönar jag mig själv. Kanske är det mer ett straff än en belöning för kroppen, men min tunga och gom njuter till fullo och än så länge är min kropp lyckligt ovetandes om eventuella negativa påföljder och snarare hög på njutningens endorfiner. Jag har nämligen, efter över ett halvårs avhållsamhet, belönat mig själv med en rykande het och mustig kaffe latte! <3 br="">

Min mage, framför allt, föredrar nog att jag prioriterar min avhållsamhet före njutningen av förnyade intag av denna livets dryck, men ibland är frestelsen för svår att motstå!


Den är till och med tillfredsställande att bara titta på. Livets dryck! Föredrar alla dagar i veckan en god latte framför ett glas med vin, även om det också är gott! :)


När jag var föräldraledig (ja, det är en så gammal bild) så hinkade jag i mig flera kaffe lattes om dagen. Som vilken annan latte-morsa som helst, fast föredragesvis hemma i min egen soffa. Mer stillsamt och njutningsbart på det viset. Då protesterade kroppen inte minsann! ;)

Så, nu sitter jag här med min latte. Med datorn uppfälld framför mig. Det gäller ju att utnyttja detta fantastiska endorfinpåslag och låta det få mig att prestera på tangentbordet! Ett kapitel till idag kanske! #kämpaförattnådinadrömmar #followyourdreams

Over and out
Pusspuss


Back on track

Ingenting som en god natts sömn och efterföljande lek med lillflisan i soluppgången kan få en på rätt köl igen! Ja, lite varm choklad, ostsmörgåsar i sällskap av hela lilla familjen och Michael Bublé sjungandes julsånger i bakgrunden bidrog det med!


Och här ligger jag nu på vardagsrumsgolvet, strax efter nio denna krispiga lördags morgon! Det blir lätt så med en blivande fyraåring i huset, att man hamnar på golvet. Just nu är jag "flygplanspassagerare" och har sällskap med en hel hög av gosedjur! Vart resan bär är dock ännu inte avslöjat, men vår kapten har en förkärlek till Thailand så det är min vilda gissning!

Hoppas att ni alla får en fantastisk dag och härlig ledighet med era nära och kära! Lillflisan och jag ska åka in till stan och införskaffa oss en julgran. Nu är det dags för jul på allvar, så vi går all in några dagar tidigare än normalt! Älsk på det och lycklig dotter!

Over and out
Pusspuss

fredag 18 december 2015

One of those days

Min dag började ju så bra! Tidigt, men när det kommer till arbetsdagar så gillar jag att vara tidig! En riktig toppendag faktiskt! Inspirerande, aktiv och full av lärande. Julbordsbra faktiskt. Men så slutar den så onödigt surt! Tråkigt tycker jag. Och sorgligt. Jag vill bara krypa ner under filten och sucka tungt till energin är tillbaka igen. Oavsett hur lång tid det tar!


Give me a blanket, please! :(

Ibland blir man bara så besviken på människor! Och det trots att jag i grund och botten är fylld med en övertygelse om människors goda vilja. En tilltro till en slags inre godhet hos var och en av oss. Jag vill tro mer, tro bättre, om människor. Att vi
innerst inne är goda, kärleksfulla människor, som också är ödmjuka inför varandras olikheter och lika värde, liksom våra individuella styrkor och svagheter. Och att vi vill varandra väl! Kanske är det naivt ändå, men då är jag stolt över att vara naiv! Jag gillar inte att behöva tvingas till att omvärdera det synsättet, men jag är inte heller så godtrogen att jag tror att jag aldrig ska behöva göra det. Det är bara så himla frustrerande, och jag blir bara så himla besviken när jag tvingas till det. Vi är bättre än så, vi människor! Och det borde vara vår styrka! Ingen kan väl aktivt och medvetet hellre välja att tro lite, det värsta, eller inget alls om sina medmänniskor? Det finns väl ingen som vill leva i en sådan värld?

Enough said! Imorgon är en annan dag, och jag förhoppningsvis fylld av ny energi och tilltro till mänskligheten! ;)

Over and out
Pusspuss

onsdag 16 december 2015

Mellan dröm och verklighet

Alldeles nyvaken och fast i gränslandet mellan dröm och verklighet. Är jag. Ni vet, när drömmen fortfarande hänger kvar och suddar ut gränserna mellan det som är verkligt och dröm. Jag älskar den känslan, att inte veta om det är verkligt eller en dröm. Konstigt, jag vet, men jag gillar att få behålla känslan av den värld och det "äventyr" jag fick uppleva under natten. Och det bästa är när man har tid att försöka ge sig tillbaka in i drömmen för att få fortsätta verka i den!


Jag har alltid drömt mycket, både trevliga och mindre trevliga drömmar. Och jag är bra på att minnas dem. Inland skriver jag till och med ner dem, med ambitionen att använda dem i mitt skrivande!

Men oj, vad tiden går! Nu måste denna nyvakna donna komma igång med vardagen och dess morgonbestyr! Ha en bra dag vänner! Inatt ser jag fram emot ett nytt äventyr i drömmarnas land! :)

Over and out
Pusspuss

Four days and counting

Tjiiho, fyra arbetsdagar kvar på det här året och sedan väntar ett härligt julfirande med stora familjen! Det var länge sedan jag såg fram emot julafton som jag gör i år, och jag är helt övertygad om att det är lillflisans förväntningar och lyckorus som spridit sig även till mig. Det får mig att minnas min barndoms jular. Och visst var det väl alltid snö på julafton på den tiden! Nu läste jag att vi har 8-12 grader varma plusgrader att vänta här hemma i Uppsala!


Så! Här ligger jag på sofflocket och laddar för jul! Lika bra att ta igen sig lite först, eller hur! ;)

Imorgon ska jag träffa rekryteraren som intervjuade mig i över två timmar efter mina personlighetstest inför urvalet till min tjänst på ArtDatabanken. Ska bli jättekul att träffa henne igen så här lite drygt ett halvår senare och förhoppningsvis få lite återkoppling hur hon uppfattade mig då! Jag minns att jag var helt slut efteråt och kände mig riktigt ifrågasatt. I ärlighetens namn var det ingen bra känsla jag hade i kroppen efter det, helt tömd på energi, och jag minns att jag direkt stämde av med mina två mentorer och förebilder, Jonas och Elisabeth. De får mig alltid på rätt köl! Så och denna gång. De har båda en fantastisk förmåga att alltid titta på saker och ting ur flera perspektiv, vinklar och vrår! På sätt som jag själv oftast inte skulle ha tänkt på. Alla borde få ha en Jonas och en Elisabeth i sitt liv! Det berikar på så många plan!

Bevisligen gick det ju ändå vägen den där dagen, trots den jobbiga känslan! Vilken tur!

Over and out
Pusspuss

tisdag 15 december 2015

Långa dagar

Det är långa och intensiva dagar som väntar denna vecka, med mycket möten som blockerar i kalendern. Veckan före jul. Det är som det sista rycket innan långledigheten och jag har känslan av att alla, inklusive jag själv, försöker pressa in så mycket som det bara går innan jul- och nyårsledigheten är här. För att lämna så lite som möjligt ogjort och samtidigt leverera så mycket som möjligt av 2015-års åtaganden gissar jag! Det är en utmaning! En riktig en! Men, jag tänker att mitt lärande i detta är att jag fortsättningsvis ska försöka att jämna ut arbetsbördan och leveranserna över året lite bättre, för att inte bygga toppar som denna vid årsskiftet/långledigheter! Men det kanske bara är en önskedröm? Vissa saker klarar bara av en viss proaktiv insats, och andra ingen alls. Förutsättningarna sätter ramar som vi inte alltid rår på eller kan gå utanför eller förändra. Men en ansatts och medvetenheten om denna problematik är ändå bättre än att låta det passera obemärkt och bli förvånad av belastningen, tänker jag. Så jag lägger ribban högt och hoppas på att jag lyckas!
Nästa år. Då är jag stressfri och full av julefrid! ;)


För nu har denna trötta donna fortfarande en väldig massa julklappar att handla (och slå in), julgodis att göra, mat att förbereda, pynt och dekorationer att plocka fram samt en julgran att köpa och klä! Och så klart julstädande att göra inför att huset fylls med nära och kära! Ja, och allt detta efter arbetstid då! Men vet ni! Jag är ok med det, för jag älskar mitt jobb! Och jag älskar julen, trots allt jobb den medför, både på jobbet och hemma. Gör inte du? :)

Over and out
Pusspuss

måndag 14 december 2015

Det här med frikort

Alltså det här med frikort, är det någon som använder sig av den metodiken? Ingen? Alls? Mer än jag? ;)
Hörde det diskuterats på Mix Megapols morgonprogram med Anders, Gry och praktikant-Malin för några veckor sedan, och ganska snart inpå kom jag att prata om fenomenet vid en lunch med lättroade kollegor. Det skrattades och fnissades en hel del runt bordet, och det hör ju liksom till. Det finns ju lite allvar bakom det här. Jag konstaterar efter detta att de flesta känner till begreppet, men ganska få har ändå ett utsett frikort. Utom jag då, igen! Hehehe! :D


Ett frikort ska, enligt regelverket (om inte det officiella så åtminstone enligt min regelbok), vara utsedd utifrån premisserna att det ALdRig ska vara möjligt att utnyttja! Som för mig exempel, mitt frikort är inte bara en välkänd/världskänd, gift (till synes mkt lyckligt med en av världens vackraste kvinnor som han så klart även har barn med), på tok för ung för mig, australiensisk filmskådespelare som 2014 blev utsedd till världens sexigaste man. Någon som gissat än? Så klart, helt rätt; Chris Hemsworth. Oh, I wish! Never, eVEr gonna happen! Men, none the less, super hot och numer/därav mitt frikort. Och regel nummer två i regelboken är så klart att vara överens med sin partner om att ha/icke ha ett frikort. Och med det sagt så ja, min make är well aware of mitt val av frikort och har också ett eget. Men vem det är får ni fråga honom om! ;)


Bild lånad från Google bilder. My one and only frikort, får jag presentera; Mr Chris Hemsworth! :D

Och ni förstår humorn i detta va?! Precis som Chris Hemsworth är jag ju mycket lyckligt gift med en übersnygg man, mamma till en ljuvlig dotter och lever ett underbart liv. Jag är dock inte så välkänd/världskänd som Mr Hemsworth, är inte i närheten att någonsin föräras med epitetet "världens"-någonting och är dessutom på tok för gammal för att vara intressant på det viset. Men lite kul måste man ju få ha! Humor är viktigt i ett förhållande! I livet. Så! Vilket frikort har du? ;)

Over and out
Pusspuss

söndag 13 december 2015

Appar och stickers

Men åhhh vad gammal jag känner mig idag! Inte i kroppen, även om den visat tecken på att börja streta emot, men i knoppen. Ni vet, "lamporna är tända men det verkar inte vara någon hemma"! Eller kanske inte riktigt så illa, men banne mig inte långt ifrån.

Jag har nämligen ganska länge, uppåt ett år, haft en app i min telefon som jag inte riktigt brytt mig om att inspektera och lära mig att använda. Jag är en frisk användare av Instagram, men är ingen fena på alla filter och möjligheter som den appen erbjuder. Jag tar min bild, lägger upp den i Instagram och känner jag mig avancerad eller vill dölja någon skönhetsfläck så lägger jag på ett filter innan jag publicerar den. Då kan man ju tänka att jag inte behöver någon mer avancerad app, med ännu fler filter, redigeringsmöjligheter och stickers. Eller hur! Men inte jag heller, jag laddade helt enkelt ner
appen FotoRus, och först idag, eoner av tid senare så bestämde jag mig för att använda den. Fick nämligen för mig att jag skulle göra en luciahälsning och lägga upp på Insta och eftersom jag inte har en egen luciakrona (av förklarliga skäl) så tänkte jag att FotoRus skulle kunna hjälpa mig med några stickers med luciaanknytning. Men det fanns det så klart inte. Lucia känns ju som en ganska smal gren när det kommer till stickers, lokalt Sverige, typ! Men det finns en del i appen där man kan lägga till lokala stickers. Och det var här den där "dumihelahuvudet-känslan" kom över mig. Jag förstod inte för mitt liv hur jag skulle göra. Jag tryckte på fjortonhundra olika knappar, men jag kom ingen vart! Och då tänkte jag att jag istället skulle göra bilden lite julig med tomtar och julgranar och så, men lyckades inte hitta en enda stickers för det heller! Och det känns ju inte som en lokal happening! Men jag lyckades hitta en funktion som kunde göra näsan mindre! Och filter för att ta bort blemmor och smärre skönhetsfläckar. Och ja, släta ut huden. Näe, jag börjar helt enkelt bli lite för gammal! Tekniken jobbar emot mig istället för med mig. Jag får ta ett snack med mina systerdöttrar så de får lära mig min nygamla app! Till dess så bjuder jag på lite snögubbar och paket på min selfie, det var så nära Christmas jag kom idag! ;)


Over and out
Pusspuss

Luciamorgon

Hur kommer det sig att katter (japp, plural, lilla Morris kompletterade familjen i fredags), eller åtminstone våra, alltid leker och busar sena nätter och extremt tidiga morgnar (Charlie var proffs på detta redan innan hans syster flyttade in)? Och när familjen är helt väckt och uppe för dagen, då är det dags för dem att sova! Det är nästan så att jag känner ett sug att gå och peta igång dem varje gång jag ser att de slumrat till. Men bara nästan! De är ju så söta när de sover. ;)


Men den sena timmen i säng och den arla uppstigningen denna krispiga Luciamorgon, gör denna brutta onödigt trött. Jag vet att jag har sagt det förut, men jag säger det igen, det är tur att det snart är dags för långledighet! Fast, vad hjälper det förresten? Med två busiga katter hemma lär jag väl inte få sova ändå! ;)


Här är hon, lilla Morris. Fast, hon kallas mest Morran. Vi kan väl säga att det inte var kärlek vid första ögonkastet mellan henne och brorsan (samma mamma).


Men det börjar redan arta sig. Morr- och fräsfesten är mer eller mindre över och de sover bredvid varandra i mellan åt. Bättre än förväntat. Lagom till jul är de säkert bästisar och har förstått det fina i sovmorgnar (peppar, peppar)! :D

Over and out
Pusspuss

lördag 12 december 2015

Putting on a mask

Ibland är det svårt att bita ihop. Att inte låta känslorna inuti speglas på utsidan. Det kan låta allvarligt, och ibland är det helt klart det, men just idag handlade det faktiskt mer om att inte börja skratta hysteriskt!


Lillflisan och jag kokade en batch med hemmagjord risgrynsgröt i eftermiddags, och jag var mer än nöjd med både konsistens och smak (med kvalitetsris och kanelstänger hemtagna hela vägen från Indien av syster), för att inte tala om att jag dessutom lyckades med bedriften att inte bränna den i botten! När jag satt där i min egen lilla nöjda bubbla och slevade i mig av den goda gröten, noterade jag att väldigt lite av gröten på lillflisans tallrik faktiskt letade sig in i hennes mun. Det pratades mest om jultomten, hans nissar och en oidentifierad häxa som bodde i skogen här i byn och trollar på katter (??? Låt mig bara säga att det funderas och fantiseras intensivt inne i hennes lilla huvud). Så efter lite hjälp (och lite gnäll) med påfyllnadsgraden på skeden och transporten till munnen, så fick hon i sig några skedar. Den sista följs av en kväljning. Och uppspärrade ögon. Det är ju en ganska tydlig stoppsignal! Och denna signal följs av följande konversation:
Lillflisan: "Mamma, jag tyckte om tomtegröten på dagis, för den var god!"
Jag: "Men inte min tomtegröt?"
Lillflisan: "Nej, för den var inte god!"

There you have it! Du ska minsann inte sitta där och tro att du kan koka risgrynsgröt bättre än bäst inte! Men jag höll masken! Och lillflisan åt gladeligen (och utan kväljningar) en smörgås medan jag hällde ut hennes gröt i soporna. Jag, lite förnärmad och med ett tillbakatryckt skratt i bröstet!

Over and out
Pusspuss


fredag 11 december 2015

Luciadrömmar

Jag har aldrig varit Lucia. Någonsin. Jag var alltid förpassad bak i ledet till tärnorna under skolåren. Men jag drömde om att få gå där, i främsta ledet och stå i allas fokus. Då. För det var viktigt som barn och ungdom, för mig. Kanske var det min dåliga självkänsla som fick mig att längta, för att få boosta upp den några hack. Men det blev aldrig så. Nu tycker jag faktiskt att det är en ganska intetsägande happening. Förmodligen för att jag inte firat den på många år, men jag ser faktiskt fram emot måndagens luciatåg på lillflisans förskola. Inte för högtiden i sig självt, utan snarare för hennes entusiasm och glädje! Och hon lider ingen brist i vare sig självkänsla eller självförtroende (och om jag kan styra över det kommer hon aldrig behöva göra det)! Om hon vill vara Lucia? Nope! Inte på världskartan! Och inte tärna heller! Hon vill ha "en tomteklänning" eller "en pepparkaksklänning"! Så i helgen blir det ut att jaga...klänningar! ;)


Och denna icke-Lucia sliter vidare på världens bästa jobb! Samtidigt som jag lobbar för att alla som vill vara Lucia ska få vara det, oberoende av utseende, kön och härkomst!

Några har undrat och jag förklarar därför:
Jag har valt att i princip bara lägga upp selfies nu på bloggen och därmed exponera så lite av min älskade familj som möjligt. Väldigt medvetet och konsekvent. Det är min blogg (mina tankar och tokigheter) och det som står här ska därför förknippas med mig och ingen annan. Det är också en av anledningarna till att lillflisan inte nämns här med sitt riktiga namn. Än så länge är hon inte stor nog att avgöra om det är ok att jag publicerar bilder av henne eller inte. När hon är tillräckligt gammal så kanske jag omvärderar detta beslut. Men så länge väljer jag att publicera bilder på mig själv och på personer som gett mig sitt medgivande till att göra det! Ni som inte gillar selfies (eller mig) får sålunda sluta läsa bloggen eller blunda för bilderna! :)

Over and out
Pusspuss

onsdag 9 december 2015

Tröttelitrött

Det är inte utan att jag känner mig lite sliten! Kan det vara den mörka hösten som tar ut sin rätt? Eller för att jag faktiskt tillbringar på tok för mycket av min lediga tid med näsan ner i en bok? Tror mer på det sistnämnda, i en kombination av för lite motion och rörelse. Och ja, ni kan rita ett kors i taket nu, jag erkände att jag inser att jag behöver röra på mig mer. Believe it or not! Men, det ska ju gå därifrån till fysisk handling också... ;)


Mina yogapass i all ära...det är flås jag behöver!

Men, de säger ju att det går att lära gamla hundar att sitta så en vacker dag så förvånar jag er med en stadigt återkommande löprunda, gympass och lite intensiv yoga varje vecka. Är det möjligtvis att det är så att åldern börjar ta ut sin rätt? Att jag har blivit klokare med åren? Näe, det kan jag väl aldrig tro! Tillfällig sinnesförvirring bara, på grund av trötthet (...eller lathet)! ;)

Over and out
Pusspuss

lördag 5 december 2015

Stillhet

Förra helgen var vi uppe på berget och besökte lillflisans farmor och farfar. Det betyder allt som oftast stillsamma dagar. Inte för att vi har lite att göra tillsammans (det blir ofta utflykter och härliga upplevelser), nej, snarare mer för att vi förlorar lillflisans fokus i samma ögonblick då vi kliver över tröskeln till farmor och farfars hus. Denna gång så pass att hon inte ville åka med oss hem på söndagen. ;)


Så jag fick spendera mycket tid i viloläge medan lillflisan lekte med bästaste farmor och farfar.


Älskar som bekant att läsa, och hade inget emot att fånga tillfället som gavs. Och lillflisan fick sin vilja igenom och stannade kvar uppe på berget i ytterligare några dagar när vi vände hem, jag och pappan.

Den här helgen är vi ensamma hemma, lillflisan och jag. Och vi fortsätter på temat stillhet. Denna gång mycket medvetet eftersom hon hostar, snorar och har feber. Inatt somnade jag med hennes hand i min, och fylld av oövervinnelig kärlek till henne. Det är så stort att älskas av och få älska denna fantastiska lilla tjej. Att få vara hennes mamma! <3 br="" rlek="" stoltochfylldavk="">
Over and out
Pusspuss

tisdag 24 november 2015

Fryslort

Idag har vädrets gudar lekt med oss här i Uppsala. Vi gick från nära vinter till höst igen på bara några få timmar. Jag kan inte riktigt klaga eftersom alla plusgrader jag kan få, är vinstlotter när det kommer till vädret. Kyla och vinter är inte alls min grej. Det är så klart svårt att förneka det vackra i snötäckta landskap och det tacksamma ljuset det för med sig under denna mörka årstid. Men! Och det är klart att det finns ett men, jag avskyr att frysa! Verkligen avskyr! Och med snö kommer följaktligen även kyla!


Och ni som känner mig väl vet också att vintersporter inte heller faller mig på läppen. Så, jag får bida min tid. Påklädd, eller snarare överklädd i den bemärkelsen att jag klär mig i ganska många lager, och hinkandes hett te under en filt framför tända ljus och med en god bok i händerna - ja, det är så jag bäst genomlider vinterkylan! Fryslort som jag är!

Låt nu jul och nyår komma så vi får börja längta efter vårvärme och sommar igen utan att behöva känna oss allt för pessimistiskt inställda till vinter, mörker och kyla! ;)

Länge leve sommaren! Nu är det inte långt kvar!

Over and out
Pusspuss

söndag 22 november 2015

Lugn och ro




En helg i lugn och ro. Stillhet. Ja, det är ju lätt att önska, och ganska svårt att uppnå när man har en treåring hemma och makens födelsedag går av stapeln. Ja, och så en playdate och middag på det med en av mina bästisar och lillflisans ursöte pojkvän/bästa vän Moltas! Men, det är dumt att ens antyda ett klagomål här! Det vore ju faktiskt att fabricera en lögn! Helgen har varit fantastisk! Full av lek, skratt, mys, kärlek och presenter (till maken)! Vad gör det då att man inte fick tid till att ligga och läsa en bok på soffan? Jag hann ju faktiskt till och med med att börja adventspynta när jag nu ändå hade ångan uppe! När hände det senast? Att jag lyckats få upp adventsstjärnorna en vecka innan första advent! Det har nog faktiskt aldrig hänt. Inte i modern tid i varje fall!


Men nu är helgen slut och vi avslutar den med ett bad. Lillflisan med skum upp till örsnibbarna och med Charlie på badkarskanten, där han kan ha koll på bästisen! Och om jag inte hinner somna så kanske jag får någon timme på soffan med min bok, trots allt! ;)


Over and out
Pusspuss

onsdag 18 november 2015

Kärleken

Jag har pratat om kärleken till min man många gånger här på bloggen. Hur fantastisk han är och om all den kärlek och lycka han fyller mitt liv med. Jag tänker att några av er tänker att jag är tjatig, och kanske till och med lite onyanserad.


Men, när världen och vår tillvaro plötsligt fylls med terrorhot och fruktansvärda våldsbrott, så känner jag att jag inte nog ofta kan poängtera för min familj hur oändligt viktiga de är för mig och hur mycket deras kärlek betyder!

Jag är av den starka övertygelsen att hat föder hat. Vi kan inte dämpa våldet utan att först förmå oss själva och våra medmänniskor att våga tro och aktivt välja kärlek, respekt, förståelse och förlåtelse före hatet!

Så, mina vänner! Idag hyllar jag kärleken. Kärleken till min älskade man. Han som är en av de tjänstemän som försvarar oss, vanliga människor, mot våld och orättvisor. En av dem som frivilligt står upp mot och skyddar allmänheten mot allt det där onda och svårgreppbara! Och dagar som idag, skrämmer det mig kopiöst. Då önskar jag att han var här hemma, och inte där ute, i höjd beredskap!

Du är ren magi, min älskling! Min själsfrände och bästa vän. Mitt livs stora kärlek. Med det största hjärtat jag känner och med ett outtömligt förråd av kärlek, värme och omtänksamhet delar du frikostigt med dig och vårdar inte bara oss, dina nära och kära. Du är större än så. Du bär och stöttar alla när det behövs, du lyssnar och tröstar, du försvarar och skyddar, men framför allt älskar du oss, din lilla familj, med allt det du har! Och vi dig, så oändligt mycket! Idag hyllar vi dig, och kärleken! <3 br="">
Over and out
Pusspuss

lördag 14 november 2015

Bara för att

Jag behöver hjälp! Jag är en bokmal och jag har gått ner mig i träsket.


Jag är fast med näsan först i ett hav av böcker. Översköljd av vågor skummande med bokstäver. Och jag älskar det! Men jag flyr dit. Smiter undan väntande jobb och ger mig hän. För det är enklare. Missbrukar. Jag har inte skrivit en rad på flera dagar och skyller ständigt på behovet att avsluta en pågående bok. För att inte lämna öppna trådar. Idag läste jag ut den sista. Den sista nedladdade boken till min Kindle. Bok nummer 67 sedan april. På just min kindle. Jag har läst några "riktiga" också. Det är som ett missbruk och jag lovar mig själv att inte ladda hem någon ny, nu när jag är färdig med den senaste. Men klarar jag mig utan min fix? Verkligen? Mitt eget skapande behöver min tid och uppmärksamhet. Längtar efter det! Demands it! Kanske lyckas jag stå emot, kanske inte. Det är ändå ett angenämt problem, ett värdefullt missbruk om man drar det till sin spets. ;)

Over and out
Pusspuss

The naked truth

Idag vaknade jag upp till fruktansvärda nyheter om terrordåd i Paris. Bara dagen innan till lika fruktansvärda dåd i Beirut. Hur är det möjligt? Hur kan vi låta det ske? Vi lever i modern tid och ändå är mänsklighetens agerande långt ifrån moderna. Hur kan vi inte ha lärt oss bättre efter att ha lämnat ett sekel bakom oss fyllt med två stora världskrig och många andra av minst lika vidrig karaktärer! Är världen inte stor nog att dela mellan oss? Är den inte tolerant och förlåtande nog? Är den inte fylld av kärlek och samförstånd? Om inte, så är den väl ändå fylld av viljan att nå dit? Att vi alla kan och vill leva tillsammans i harmoni och i fred.

När jag är mitt uppe i detta sorgearbete, kan jag inte låta bli att tänka på barnen. På alla förväntningar och all grym historik som kommer att tynga våra barns, min dotters, axlar när de växer upp och börjar sin resa in i vuxenlivet. Både för att jag själv minns den tyngd jag bar på, och fortfarande delvis bär med mig, men mest för att jag är rädd för att den blivit tyngre med åren. Vi har inte lärt oss något. Förväntningarna på henne och hennes generation är för höga. Som ung. Som kvinna. Som person. Som en del av den värld som skapats nu, där mörkret - död, hat och våld- är mer en normalitet än en enskild, isolerad händelse. Och det skrämmer mig!
Det som en gång var långt bort, enstaka och mindre hotfullt, är nu nära och våldsamt. Och den nakna sanningen är den att hat föder hat, och så länge vi inte lär oss den läxan så kommer aldrig kärleken att lyckas att utplåna hatet. Och vi kommer aldrig att ge våra barn chansen att möta och vara del av en värld där förväntningar inte tynger dem till knäna med sitt arv!

Over and out
Pusspuss

tisdag 10 november 2015

Slöseri med tid

Har precis spenderat dryga fyrtio (40!!!) minuter på att läsa inlägg på FB efter att jag nattat lillflisan. Fyra, nolla! Enkom på FB. Vilket slöseri! Och som om inte det vore illa nog finner jag mig själv att tänka: "Undrar om någon lagt ut något nytt inlägg?" för fyrtioandra (42!!!) gången på lika många passerade minuter! What the f... Det är inte sunt! Och detta enkom på grund av att jag inte har motivationen till att sätta mig att skriva, som jag hade planerat sedan länge! Sällan har jag letat efter så många dåliga ursäkter som ikväll. För att göra det jag älskar! Hur knäppt är inte det?! Tro det eller ej, men jag övervägde till och med att ställa mig och stryka en skjorta!!!


Så vänner, jag tar mig i kragen, stänger ner FB och sätter mig vid datorn! Trägen vinner, eller hur!

Over and out
Pusspuss

fredag 6 november 2015

Djupa sår

Idag blir mitt inlägg kryptiskt, men jag hoppas att du ändå kan relatera innehållet till dig själv. Trots allt. Jag kommer inte kunna ge er mer än så.

Jag har hemligheter. En del stora och några små. Som du, och alla andra. Vissa nära ytan och andra gömda djupt inuti. En del sparade med kärlek och förväntan, andra av sorg, rädsla och kanske skuld. De största medvetet paketerade och skyddade från det och dem som finns omkring mig. Från utsidan. Jag tänker att de både berikar mig och gör mig stark, men också tynger och gör mig svag.

En del finns där som erfarenheter som jag själv har valt, aktivt, att gömma undan. Det är viktigt. De är bara mina och ingen annans, och jag vill kunna bära dem själv. Ensam. Måste. Jag vill inte ge dem makten. Över mig. Jag vill inte att de ska få mig att tappa kontrollen. För att kunna välja riktning och själv styra.

På insidan är några av dem som öppna sår. Ibland. För i perioder drar de ihop sig som om jag tejpat kanterna med sårtejp. Och då, när en isolerande skorpa börjar bildas känner jag mig fri. Lättad och nästan oberörd. Men när de blöder, såren, blöder jag.

Idag hände något som rev upp en av de där sårskorporna. En av de största. Det fick mig att inse något. Att jag faktiskt tvingat undan en insikt som skadat mig mer än det öppna såret. I åratal. Och det bara slog mig, när jag var mitt i en bok. Kanske var det en slags chock, för det skrämde mig inte. Bara överrumplade mig. Jag försöker förstå vad det betyder, men det är svårt. Svårt för att jag oroar mig för konsekvenserna av hur det kan påverka mig, nu. Så jag kämpar med att våga titta djupare och att bearbeta eventuella konsekvenser. Nysta upp, förstå, lära och paketera ner det igen. Kanske är det inte viktigt? Kanske är det inte mer än en insikt. Kanske.

Min morfar finns inte mer. Jag hade få hemligheter för honom. Sådana som inte kan skada. Vi pratade om allt. Det var enkelt, för det som var svårt att prata om skrev vi ner i brev och skickade till varandra. Han berättade om saker för mig, som inte alla visste om. Om sig själv och livet. Och jag öppnade upp och lät honom se in bland mina gömmor av hemligheter. Som jag saknar honom nu. För långt bort för att ta emot mitt brev. Läsa om min hemlighet. Bry sig om, älska och förstå.


Min älskade morfar med mig och min syster i slutet av sjuttiotalet. <3 br="">Men, det finns hemligheter och det finns hemligheter. Sådana som inte ens morfar hade kännedom om. Och det finns så klart andra som hjälper mig att förstå och älska mig tillräckligt för att bli insläppta när såren går upp. Som min älskade man, min mamma och syster. Ni vet, dem som älskar dig gränslöst, oförstört och utan att döma. De allra närmaste, som känner till alla såren och hjälper till att sätta fast sårtejpen!

Over and out
Pusspuss

lördag 31 oktober 2015

För sån är jag

Idag är det Halloween! Det betyder att besök är att vänta. Mina (mitt) barn och andras ungar, eller hur är det nu man säger?
För mig är Halloweenfirandet en relativt ny företeelse. När jag var ung firade vi det inte alls. Nu verkar det vara universellt. Jag tänker att det är mest kul för barnen, även om det kläs ut och partajas en hel del bland vuxna också. För mig är det inte en viktig helg, mer kommers och frosseri. Men barnen älskar det så det är väl bara att gilla läget och göra det bästa av saken. Man skulle ju faktiskt till och med kunna dryfta sig till att säga att alla anledningar till fest och glädjefyllt firande, är bra. Det är bara så himla svårt att komma ihåg alla förberedelser (ja för här i huset är de många - köpa godis...och inget mer)... I ärlighetens namn har jag misslyckats med att få till förberedelserna i tid, i ett par år, och barnen i byn gillar bevisligen vare sig att få pengar (någon enkrona per skalle) eller frukt som substitut för det bortglömda inköpet av godis! Och ja, jag har misslyckats med detta även inför påsk...

Men i år, då var jag redo! Godisskålen stod välfylld i väntan på zombier, häxor, trollkarlar och andra väsen! Och finfint besök fick vi av bland annat lillflisans kusiner!


Lillflisan gömde sig bakom pappas ben, men Charlie var nyfiken och ville gärna inspektera våra gäster närmare!


Tydligen var hon inte bara bra sminkad Ebba, hon luktade spännande också!


Och även om inte lillflisan vågade sig fram, så passade jag på att få kramas lite med mina älsklingar!

När släktens godisjägare hade gått och vi hade lagt lillflisan så gjorde vi något som är typiskt mig. För att slippa fler oinbjudna "gäster" så släckte vi ner huset och gick och la oss i sovrummet. Varför? Därför att alla skulle tro att vi inte var hemma och därmed inte ringa på. Jag vet, jag är tråkig, men ibland vill man bara vara med sig själv. Vi hade helt enkelt fyllt vår accepterade kvot av halloween-gäster för kvällen. Så jag tog med mig en bok (Kindlen) och maken resterna från godisskålen och så låg vi och mös hela kvällen! För såna är vi!

Over and out
Pusspuss