fredag 26 september 2014

Det här med migrän...

...är ingen rolig historia. :(

Det började igår. Helt plötsligt. Upptäckte när jag satte mig i soffan att jag såg dåligt. Ni vet, ungefär som att man har stirrat för länge in i en lampa, eller solen, och känner att man ser dåligt för man har fläckar i synfältet. Ungefär så börjar det för mig när jag får migrän. Migrän med aura. Värken kommer först senare. Vid det laget har jag svårt att se något alls. Får tunnelseende med frasiga vågor i synfältet som tar mer och mer plats till dess att jag får svårt att fokusera blicken. Då är det bara att gå och lägga sig, och ta med sig vatten och värktabletter!

Har haft ont hela dagen, så nattens sömn var inte tillräckligt! Hoppas på bättring imorgon! Håll tummarna!

Over and out
Pusspuss

onsdag 24 september 2014

Att minnas och känna sorg

Idag fastnade jag framför en bild av min morfar. Ruben i Kråkvik. Finaste morfar! Det är två år sedan han gick bort och skapade det där tomrummet som så många talar om. Det som då och då trycker på inifrån och påminner om det man förlorat. Ett rum av sorg och saknad. Och glädje! När jag ser på bilder av honom nu fylls jag av så mycket kärleksfulla minnen att jag inte kan låta bli att le. Kära morfar! Vad du har berikat mitt liv!

Det finns så mycket jag vill säga. Om vem han var, hur han var och vad han åstadkom. Och om den kärlek han så givmilt svepte om oss. Hur han alltid fick mig att må bra, att vara lycklig. Under ett helt liv. Ja, det finns så oändligt mycket att berätta att jag inte vet var jag skall börja. Eller sluta.

Han var komplett. En sådan där morfar barn drömmer om, eller läser om i sagor. En morfar som gjorde allt för att vi barnbarn skulle må bra och vara lyckliga. Alltid full av klokhet, kärlek, trygghet och en massa glädje och bus! Han involverade oss, inspirerade och motiverade. Till handling, aktivitet och lärande. Han fick oss att drömma och närde vår fantasi. Han utmanade oss, uppmuntrade och gav tröst när vi föll. Genom hela livet. Tillgänglig och nära.

En morfar som packade in oss barn i bilen en het sommardag och körde långt bort på slingriga grusvägar för att ta oss till en botaniker då vi hittat en blåklocka med sex kronblad istället för fem. Detta föregicks av ett ivrigt sökande efter svaret på gåtan i all sköns litteratur han hade hemma i bokhyllan. Svaret från botanikern var ett naturens spratt. En olycka, eller ett under. Morfar valde den sista förklaringen. Hans nyfikenhet smittade över till oss och vi delade den med honom genom åren.

Han läste sagor för oss varje kväll. Och berättade historier om tider som flytt, om oknytt och andra varelser runt om i denna värld och i andra. Han lärde oss om vår härkomst, om tiden då han växte upp och om kärlekssagan som ledde till att vi många år senare satt i hans knä och omslöts av hans varma famn. Om mormor och det liv de levt. Om kärlek, glädje, sorg och allt annat som hör livet till.

Han var en sådan där morfar som kröp på knä och bar oss på sin rygg, och gnäggade som en häst när vi fnissade "Hoppla pålle" trots att marken var hård under hans knän. En morfar som i timmar byggde upp tältet åt oss att leka i. Ni vet, ett tält av den där gamla sorten med tältpinnar i tusen delar. Och det trots att vi aldrig vågade gå in i det för att vi såg tvestjärtar krypa förbi när han öppnade tygpåsen det låg i. En morfar som lärde oss om tomtar och troll, och sa "om vi tror på dem, finns dem". Något jag påminner mig själv om varje dag. För att fantasin ska få kraft så det jag skapar i mitt huvud kan födas ner på ett papper.

En morfar som satte upp gränser och regler, trots att han visste att vi skulle bryta dem. Och ibland tänker jag att det var därför han gjorde det! Hur skulle vi annars veta hur det är att leka på höskullen bland hö och halmbalar, eller att klättra på traktorn och på Arlas mjölkvagnar, eller att kasta sten i komockorna ute i kohagen medan en av oss höll utkik efter tjuren. Och det där ägget vi stal och bäddade ner bland tyg vi norpat från mormors gömmor, det ligger nog kvar där än idag. Och kycklingen vi hoppades på, ja den lär vi aldrig se! Annat var det med mormor, hennes regler var tvingande! Käraste mormor! Så fint du stod vid morfars sida, som hans jämlike, som hans trygghet och kärlek. Genom livet. Jag hörde dem aldrig gräla, men helt säkert levde de sitt liv tillsammans både med glädje och ibland med en sorgkant, precis som alla oss andra. Men störst av allt var kärleken som höll dem samman livet ut.

Jag pratar sällan om mormor. Kanske för att jag bara var nitton år då hon gick bort. Men, för att förtydliga, min mormor var allt det min morfar var, men med en alldeles egen touch av kärlek, värme och godhet! Jag önskar att jag kunde minnas hennes doft! För i mitt huvud tänker jag att hon doftade som det gjorde i hennes kök; smör, vanilj, kanel, kardemumma, kokkaffe och en liten svag ton av mysk, den sistnämnda påsprejad på hennes handleder från en parfymflaska inifrån hyllan i badrummet!

Mina somrar hos mormor och morfar var en idyll! Ett hus omringat av öppna fält och hagar med kor och hästar. En bit bort gick morfars höns och sprättade samtidigt som de nöjt kacklade och litade på att den nya tuppen skulle varna ifall höken seglade över hönsgården. Ännu en bit bort låg Östersjön och glittrade i solen, och vägen dit var kantad av en salig blandning av hundkex, förgätmigej, blåklint och akleja. Mitt i denna idyll levde vi i fokus. Omgivna av några av dem som älskade oss mest. Jag, min syster och bror. Vi och katten Tusse, mormor och morfars ögonsten! De ligger alla tre i samma grav, på kyrkogården i Västerljung. Tillsammans för evigt! Och jag tänker att de gett mig en rikedom som jag skall dela med mig av till alla som behöver en bit!

Over and out
Pusspuss


söndag 21 september 2014

Semester för en del

Nu är vi ensamma hemma, maken och jag. Lillflisan är hos farmor och farfar på semester. Och jösses vad vi saknar vår lilla tjej! Tror dock inte att det är ömsesidigt! ;)


Hos farmor och farfar bor ju lillflisans alldeles egna får!


Och det finns inget bättre än att mysa med sitt får tillsammans med farfar! <3


Supersöta!


Så igår när vi kom hem tände vi ljus och åt gott. Bara vi två. Ganska mysigt det med får man erkänna! :)


Älskar nämligen denne fantastiska, roliga, kärleksfulla man to the moon and back! The most beautiful man in the world! Bilden får mig att längta tillbaka till Grekland och den fantastiska skärgården utanför Lefkas! Men snart bär det av igen! Till dess njuter vi av varandra här hemma och saknar så klart vår lilla goding! <3

Over and out
Pusspuss

tisdag 16 september 2014

Inspiration när man minst anar det

Jag har påbörjat ett nytt skrivprojekt. I ärlighetens namn gjorde jag det redan i somras, men jag tappade snabbt sugen på grund av min gamla, oootroligt sega dator som bara gjorde arbetet till ett utdraget irritationsmoment! Men nu, när min fantastiska make har köpt en MacBook Air till mig finns liksom inga ursäkter längre. Ner med rumpan i skrivarstolen bara och låt storyn flöda genom fingrarna och in i datorn. <3


När man ger den luft, storyn, så börjar den leva sitt eget liv. Inspirationen kommer till en vid de mest udda och oväntade stunder. Som imorse. I en bilkö. I tjock, fuktig dimma. Tog en, bevisligen skakig, bild för att jag inte skulle glömma bort idén och trots att jag inte vill avslöja den för er riktigt än, så tror jag att den kommer bli riktigt bra! :)

Idag blir det dock inget skrivet. Är så trött i ögonen och efter helgens besök hos optikern som sa att jag överansträngt mina ögon, så tror jag att vila får bli kvällens tema! Och för ögonens bästa kanske jag ska avvakta till slutet av veckan när jag får nya brillor. Vi får se om jag kan hålla mig till dess! :)

Over and out
Pusspuss

måndag 15 september 2014

Bitterhet och besvikelse

Vi har precis haft förmånen att få rösta här i Sverige. Det är ju dessvärre inte alla förunnat här i världen. För första gången sedan jag fick rösträtt känner jag en enorm besvikelse över resultatet. Jag skulle kunna skriva ett långt inlägg om detta, precis som merparten av alla bloggare (oavsett inriktning på bloggen) för jag känner mig bitter och besviken. Men, jag tänker inte göra det. Resultatet var tydligt. Ett nytt långt inlägg från mig kommer inte att förändra det.

Jag konstaterar helt enkelt två saker;
1) att dem jag valde att ge min röst till inte nådde ända fram (Alliansen) trots deras fantastiska insats att ta oss igenom finanskrisen
2) att allt för många av våra medmänniskor runt om i landet la sina röster på ett främlingsfientligt parti

Om vi vill leva och verka i en värld i fred och frihet kan vi inte ge makt åt dem som motarbetar det målet. Vi kan inte ge makt åt dem som inte tycker att alla människor har lika värde!

Det räcker så! Enough said!

Over and out
Pusspuss

lördag 13 september 2014

Att leva i nuet

Idag kom jag på mig själv att tänka efter, och för all del även känna, hur jag lever mitt liv. Tankarna for som raketer i mitt huvud. En del slutade i exploderande fyrverkerier medan andra dalade direkt till marken. Ni vet, så där som tankar gör mest. Ganska med det samma kunde jag dock lite förvånat konstatera att jag lever i nuet. Varför? Hur?


Right here. Right now. Jag lämnar saker bakom mig och gör oftast ett aktivt val när jag vill vara där igen. I det som redan hänt. Jag låter det påverka mig, frivilligt och ofrivilligt. Och inland när jag egentligen inte vill. Jag är inte en perfekt människa. Saker i mitt förflutna jagar och skadar, annat är intet och mycket är glädje och rikedom. En ryggsäck som vi alla bär med olika tyngd. På vissa sträckor känns den lätt, andra för tung att bära. På gott och ont. Historia. Dåtid. Tiden som passerat.

Jag tror att de flesta av oss strävar efter att vara här i nuet. Att låta historia vara historia. Med eller utan påverkan. Men, så har vi den där framtiden lockande framför oss. Som moroten framför åsnan. Den där allt är okänt men fylld av lockelser och drömmar. Oftast om något bättre. Den som får oss att ibland ända riktning och mål. Jag är full av drömmar. Ibland har det känts som om det är allt jag är. En drömmare. Men jag älskar här och nu. Jag älskar där jag är och jag älskar dem som är här med mig. Och det håller mig kvar, här. Kanske är det mittfästet som vågskålarna vilar på. Med historien i ena vågskålen och framtiden i den andra? Det är svårt att balansera, men för mig har det blivit så klart de sista åren. Jag förstod det idag. I denna tankehärva. Huret! Hur jag ska göra den där balansövningen! Min balanspinne är kärleken. Till dem som är mig nära. Framför allt den till mitt barn och min älskade man. Det gör det enkelt att fokusera, och balansera. Förhållandevis, allt är relativt och jag är inte ångestfri. Men den finns här. Inuti. Balansen. Mellan det jag behöver ta lärdom av och det jag drömmer om. För någonstans där mitt i, så är det enda viktiga dem och jag! Kärleken. Den råa, vidunderliga och eviga!

Jag hörde en gång för många år sedan en föreläsare säga att "vi människor står med ena foten i historien, den andra i framtiden och vi kissar på nuet"! Hon jämförde oss med zebror. Som alltid lever i nuet. Jag tror att jag startade min resa där. För att ta mig till nuet. Med båda fötterna. Jag är inte helt framme än. Kan man nå ända fram? Mina tår retas lite och hoppar fram och tillbaka över linjerna. Men det är kanske inte helt fel det heller? Om hälarna ändå står i nuet? ;)

Jag vet inte riktigt vad jag försöker säga er, men jag är tacksam över kvällens tankeverksamhet. Tacksam över att ha fått insikt! För egen del. <3


Over and out
Pusspuss

Det här med gröna fingrar

Jag är verkligen inte begåvad med gröna fingrar. Dessvärre. Jag har haft ihjäl åtskilliga blommor genom åren, fler än jag skulle våga erkänna i antal. Denna dråpfrenesi fick mig att för många år sedan börja byta ut alla ledsna och döende blommor till vackert gröna, men totalt tillgjorda plastalternativ. Till den begåvade floristmammans stora förtret. Jag, den oförbätterliga dottern, har fått småskämmas lite när fönstren inspekterats vid moderliga besök. Men nu har jag ju gjort ett nytt försök! Och jag har uppenbarligen inte valt enkla försöksobjekt! Våra spökblommor (nämnda i tidigare inlägg) kräver vattning i princip varenda dag! Det bådar ju inte gott... Men peppar, peppar, så här långt lever de och ser glada ut (två veckor i vår ägo and counting)!

Jag har liksom chockartat överraskat mig själv i detta försök att begrava min dåliga ovana, att få våra växter att lämna jordelivet i vår ägo! Hur då tänker ni då? Jo, jag har lyckats att få en av dessa grönväxande varelser att blomma! Tro det eller ej! På vårt köksbord står en "plättarpåtråd"-växt (de har säkerligen ett mer attraktivt och tilltalande namn än så), som nu vuxit på sig rejält sedan inköp och idag upptäckte jag denna sköna blomma!


Ser ni den? :)

Så, en vacker dag mamsen, kan det bli bevisat att jag tillförskaffat mig en något lite mer ljusgrön nyans på mina fingrar åtminstone! Istället för dagens färglösa... Lite tidigt dock att ropa hej än... ;)

Over and out
Pusspuss

måndag 8 september 2014

Stärkevästen

I förra veckan var jag som bekant på Apoteks & Egenvårdsmässan i Kista. Där fanns några utställare av västar/selar för att ge stöd åt axelpartiet, ge bättre hållning och stretcha ut bröstmuskulaturen. En var ny för mig, nämligen Stärkevästen.

Eftersom jag har haft problem med dålig hållning, samt stundom rejält ont i rygg och nacke sedan många år, så har jag testat min beskärda del av hjälpmedel för detta! Det dem alla har haft gemensamt är att de varit riktigt obekväma. Och majoriteten av dem har gett mig skavsår i armhålan för att axelremmen har varit för bred och hård.



På mässan tog jag mig tid att testa en väst och att prata igenom mina erfarenheter med mycket sympatiska Arvid från Stärkevästen. Blev mycket positivt överraskad när jag fick känna på passform och material, och blev så klart tvungen att beställa ett exemplar! Och nu har jag fått hem den och är så supernöjd! Så himla behaglig att ha på sig, lätt att justera och riktigt snygg dessutom! Så tack Arvid att du tog dig tid att visa mig västen och också för den snabba leveransen! Ett extra tack för den trevliga "tacksamhetsrabatten" du dragit av på fakturan! :D





Så kära läsare, släkt, familj och vänner som har problem! Gå nu in på www.starkevasten.se eller klicka här för att köpa er ett eget exemplar! Ni kommer inte att ångra er! :)

Over and out
Pusspuss

lördag 6 september 2014

På väggarna

Jag gissar att jag är lite av en tavelnörd. Gillar dem, i mängder. The more the merrier! :)


Så därför lär det inte förvåna er att de placeras så här hemma. På väggen. I mängder. Eller i kluster om ni hellre vill det. Här på delar av sovrumsväggen!


Som ni ser (?) är det lite luckor i grupperingen, så jag har lite jobb kvar.


På motsatta sidan av rummet har jag påbörjat arbetet, men kom av mig då fyra av tavlorna saknade upphängningsanordning. Typiskt. Så nu måste nya ramar inhandlas.


Köksväggen, som ni sett tidigare, känner jag mig klar med. Däremot måste arrangemanget på skåpet fixas till. Liksom skåpet i sig självt. Vill ha en svart skiva ovanpå, och funderar på om jag ska göra det enkelt för mig genom att köpa en glasskiva och måla undersidan av denna svart. Får fnula vidare på det.


Och lillflisans rum har så klart också en massa tavlor. :)

Over and out
Pusspuss

fredag 5 september 2014

Intensiv vecka

Ibland känns det som man inte har tid över för familjen. Denna vecka ingav just en sådan känsla. Mycket på jobbet, som behövdes trängas i kalendern med en tvådagars chefskonferens och besök på Apoteks- och Egenvårdsmässan i Kista. Jag gillar när trycket är högt på jobbet, det ger mig fokus och ett extra energipåslag! Men! Och det är ett ganska stort men! Jag tycker inte om när lilla familjen drabbas. Just denna gång gick det verkligen ingen nöd på lillflisan, som fick kvalitetstid med farmor, men vår treenighet blev liksom lite deformerad då vi hela tiden gick om varandra, jag och pappan! Och till helgen blir det inte mycket bättre eftersom maken jobbar även då!

Fast jag ska inte klaga! Lite längtan har aldrig (hoppas jag) skadat någon, och det var fantastiskt bra konferensdagar! Och på det, så har det varit en produktiv arbetsvecka med passerade beslutspunkter i ett av våra stora projekt på jobbet! :)


Och så fick jag en övernattning på Victoria Tower vid Kistamässan! Mycket märkliga fönster!


En fantastisk utsikt från 17 våningen där vi bodde! Lyckades till och med gå fram och titta ut! En seger för en höjdrädd! ;)


Hade en mycket bra föreläsare, som använde Shakespeares Henry V för att förmedla sina ledarskapsteorier och fokus! Kira von Knorring! Rekommenderas varmt! Mycket spännande och intressant föreläsning som var mycket lättare att applicera på sig själv än när föreläsare pressar in teoretiska modeller på varandra! Även fantastiska Mandela fick ordet under dagen! :)

Näe, nu är det natta i boxen för denna mamma! Resten av lilla familjen sover redan och mina ögon går i kors! Imorgon hoppas jag på en liten sovmorgon. Håll tummarna! ;)

Over and out
Pusspuss